Ture Rangström: Den mörka blomman (The Lied and Art Song Texts Page: Texts and Translations to Lieder, mélodies, canzoni, and other classical vocal music)


Träden susa så kallt
 . . . . . . . . . .

[--- The rest of this text is not
currently in the database but will be
added as soon as we obtain it. ---]

2. Bön till natten

Language: Swedish

Authorship

Bo Bergman (1869-1967)

Available translations (or transliterations, if applicable):

ENG

English


Slut är dagens lust som larmar
vild och kort.
Djupa natt, i dina armar,
bär oss bort.

Vid ditt bröst det nådefulla
skyl vår skam,
medan glömskans timmar rulla
smärtlöst fram,

som en flod, där allt får drunkna,
glider kall
över dolda brott och sjunkna
syndafall.

Du som ensam dig förbarmar
och ger svar,
milda natt, i dina armar,
håll oss kvar.

3. Vinden och trädet

Language: Swedish

Authorship

Bo Bergman (1869-1967)

Available translations (or transliterations, if applicable):

ENG

English


Solen går och lägger sig
i sin mörka gömma.
Skuggor falla på min stig.
Tror du jag kan glömma dig?
Jag kan aldrig glömma.

Solen stiger ur sin säng
morgonröd om kinden
för att glädja skog och äng.
Tror du jag kan vara sträng,
fast du for som vinden?

Vinden blåser vart den vill,
har så många nycker,
är ej vind om den är still.
Tror du jag kan göra till
vad en vindfläkt tycker?

Jag är trädet som du fick
sommargrönt att sjunga.
Tror du jag ett ögonblick
glömt det fastän sommarn gick,
sommarn och det unga?

4. Afskedet

Language: Swedish

Authorship

Bo Bergman (1869-1967)


År af skumma färder fick du
pröva, jag kan se dig när du gick ombord.
Som det stumma offret gick du.
Ingen kunde ge dig tröst med blick och ord.

I de gröna sommarsunden
dolde snart den sista uddens hägn din båt,
och min sköna syn för stunden
brast som bubblor brista i ett regn af gråt.

Blott en strimma rök som dröjde.
Blott en våg som välvde trött och knäckt mot strand.
Kvällens dimma sakta höjde
sig och vassen skälvde för en fläkt ibland.

Och jag vände åter samma
väg vi brukat taga och jag såg dig än,
och jag kände blodets flamma
genom hjärtat jaga som en våg igen.

Nu är flamman slocknad, bara
tidens långa flöde glider jämt förbi.
Vara samman, skilijas, fara,
det är så vart öde är bestämt att bli.

5. Trädet som dör

Authorship

Bo Bergman (1869-1967)


Vinden blev storm, sången blev skri
 . . . . . . . . . .

[--- The rest of this text is not
currently in the database but will be
added as soon as we obtain it. ---]